Andevärlden

Jag läste precisom en flicka i en blogg som dog av cancer. Så tråkigt när unga människor dör.
Kände då att jag skulle skriva lite om hur jag ser på livet efter döden.

Jag tror att själen går över till ljuset, den andra sidam som egentligen är vår sanna vistelseort så att säga. Vi återföds på jorden för att lära oss saker och har bestämda mål. Vi planerar våra liv så att det är klart innan vi återföds. Jag tror att vi återföds i själsgrupper och varje själsgrupp har ett syfte att fylla. Varje själsgrupp har också olika frekvenser på sin återfödelse siffra. Detta var något som jag fick till mig när jag kanaliserade och det kändes så rätt när jag sedan läste om det. För mig är det självklart att livet fortsätter efter den fysiska kroppen dör. Jag tror att de som lämnat jordelivet alltid är med oss. Dem vill ofta kommunicera med oss för att visa att de fortfarande finns hos oss, frö att lätta vår sorg och torka våra tårar. Problemet är att vi inte alltid ser dem eller uppfattar de budskap som de sänder. Lyssnar vi inåt i hjärtat så känner vi att de fortfarande är här hos oss. I drömmarna möter vi dem lika levande som alltid. De vill så gärna att vi inte ska vara ledsna och sakna dem så så mycket som vi gör.
Andevärlden för mig är en plats helt olik denna. Där finns inganegativa känslor och handlingar såsom de finns här på jorden. Det är en bätter plats. Energin där är inte lika kompakt som här på jorden. Där är vi fria och vi är dem som vi egentligen är. Kärnan av oss. Skala bort de neagtiva egenskaper vi förvärvar och arbetar med under vår livstid och kvar är vår kärna, allt det positiva och bra som vi är här tar vi med dit. Våra personliga egenskaper och kärlek.
Att veta att det finns liv efter döden gör inte saknaden efter den döda mindre men det finns i alla fall en tröst i det, att veta att man ses igen. Ingen som dör går över på andra sidan ensam. Där finns ens nära och kära och de som vi känner som kanske inte har återfötts här på jorden. Men ingen går över ensam. Guds kärlek finns överallt där.