Tankar kring att vara kvinna

Att vara kvinna innebär så många aspekter att det är lika svårt att beskriva som regnbågens färger.
Vi fostras till att ta hand om andra, vara uppoffrande, ta hand om barn och man och hus och djur, sätta oss själv sist och ve den kvinna som tar sina egna behov framför andras. Att vara kvinna innebär ofta att man kan känna ett dåligt samvete och en otillräcklighet. Vi hinner inte allt, vi kan inte vara överallt och i slutändan kan vi inte vara alla till lags. Och vi plågas av det. Otillräckligheten gnager inom oss. Vi önskar att dygnet hade fler timmar. Vi önskar att vi bara orkade lite till. Och i slutet på dagen stupar vi i säng, trötta, uttröttade och slutkörda.

Vi måste börja ta hand om oss själva. Vi måste ge oss själva egen tid, för det är där vi växer som människor och får det andrum som alla behöver. Vi behöver börja våga sätta ned foten och be om hjälp eller helt enkelt bara säga nej till vissa saker. Vi måste stå upp för oss själva utan att det dåliga samvetet skall drabba oss. Vi har samma rätt till att kräva och bara vara som alla andra. Vi behöver också ta hand om oss själva lika bra som vi tar hand om andra. Varför är det så svårt?

Jo det är svårt eftersom vi fostras till att inte se vårt egna värde. Vårt egna värde, vår egen själ.
Så till alla kvinnor: Var er själva, kräv plats och skrota det dåliga samvetet.