lördag 30 maj 2009

Närvaro av döden

Livet är en ständig påminnelse om döden och kanske är det därför livet är så vackert. Men genom att vara medveten om dödens närvaro och det sköra i livet uppskattar man livet på ett annat sätt, mer helhjärtat. Vår tid på jorden är kort och oavsett om man tror på reinkarnation, total upphörande av existens eller en högre existens i ett högre medvetande så har vi just nu bara detta liv och denna kropp denna gång. Även om vår själ är odödlig så dör kroppen och vi går vidare. Så vi ska uppskatta allt det vi får uppleva i kroppen och under vår tid här på jorden. Denna vackra jord och våra vackra mänskliga liv som innehåller så mycket smärta men också så mycket glädje och så mycket lycka men också ett virrvarr av tankar; vissa förvirrande och vissa upplysande.
Vi söker alla vår uppgift och mening här på jorden för att göra livet meningsfullt. Men tänk om syftet här är just ATT LEVA. Meningen med livet är att leva. Alla är inte ämnade för att göra stora ting, uträtta underverk eller bli presidenter. Majoriteten av oss är gjorda för ett vanligt liv. Men oavsett är meningen ATT LEVA!
Vi har alla ett så underbart liv och kroppen och hjärtat pulserar av livskraft och överlevnadsvilja. Ingen kastar frivilligt in handduken utan de allra flesta önskar att få leva lite lite till för vår själ vår innersta gudomlighet vet att jordetiden är kort och underbar.
Närvaro av döden gör livet levande. Jordgubbarna smakar extra gott, familjen betyder extra mycket, livet är extra vackert. Smärtan gör kanske extra ont men glädjen är extra uppfyllande.
Man behöver inte ha en sjukdom och sina dagar räknade för att leva i närvaro av döden. För vi lever alla i närvaro av döden. Livet här är inte evigt. Att vara medveten om sin dödlighet är en gåva, inte en rädsla eller en ångest tanke. Döden är en förlängning av själva livet.
Och är det något som står skrivet i stjärnorna när vi föds är att vi också en dag ska dö. Och när vi dör, vill vi dö inte veta att vi levt varje dag medveten om dödens närvaro och därför levt livet så levande det kan bli.

Inga kommentarer: