Jag flytter denna blogg till:
http://mellanmigochgud.blogg.se
tisdag 6 oktober 2009
Andra sidan
Jag har läst ganska många böcker av olika medium. Ett återkommande ämne är ju andra sidan/andevärlden. Även reinkarnations teorier är vanliga. I slutändan tror jag att det finns många olika sanningar och att olika sanningar väntar oss i andevärlden. Jag tror att Guds kärlek tillåter oss att skapa i andevärlden den verklighet som gör oss lyckliga.
Men en sak som jag ofta funderar över är vad de olika mediumerna skriver om självmord. Vissa menar att om man tar livet av sig återföds man direkt, andra menar att man hamnar i en sorts limbo. Vissa säger att det är en synd. Jag tror däremot inte på något av det. Jag tror att om man lever is å stor smärta här på jorden och tar livet av sig måste man vara i stort behov av att känna GUds kärlek när denne är på andra sidan. Jag tror att de som tagit livet av sig får mycket stöd och kärlek av Gud men också av de andra som redan finns på andra sidan. När man är där så ser man allt mycket klarare än här och när man ser vad ens självmord orsakar för de efterlevande är detta mycket smärtsamt. Då behöver man ju kärlek och stöd, inte direkt reinkarnation eller straff.
Gud är kärlek och Gud dömer inte, för Gud har inga mänskliga egenskaper.
Men en sak som jag ofta funderar över är vad de olika mediumerna skriver om självmord. Vissa menar att om man tar livet av sig återföds man direkt, andra menar att man hamnar i en sorts limbo. Vissa säger att det är en synd. Jag tror däremot inte på något av det. Jag tror att om man lever is å stor smärta här på jorden och tar livet av sig måste man vara i stort behov av att känna GUds kärlek när denne är på andra sidan. Jag tror att de som tagit livet av sig får mycket stöd och kärlek av Gud men också av de andra som redan finns på andra sidan. När man är där så ser man allt mycket klarare än här och när man ser vad ens självmord orsakar för de efterlevande är detta mycket smärtsamt. Då behöver man ju kärlek och stöd, inte direkt reinkarnation eller straff.
Gud är kärlek och Gud dömer inte, för Gud har inga mänskliga egenskaper.
lördag 30 maj 2009
Närvaro av döden
Livet är en ständig påminnelse om döden och kanske är det därför livet är så vackert. Men genom att vara medveten om dödens närvaro och det sköra i livet uppskattar man livet på ett annat sätt, mer helhjärtat. Vår tid på jorden är kort och oavsett om man tror på reinkarnation, total upphörande av existens eller en högre existens i ett högre medvetande så har vi just nu bara detta liv och denna kropp denna gång. Även om vår själ är odödlig så dör kroppen och vi går vidare. Så vi ska uppskatta allt det vi får uppleva i kroppen och under vår tid här på jorden. Denna vackra jord och våra vackra mänskliga liv som innehåller så mycket smärta men också så mycket glädje och så mycket lycka men också ett virrvarr av tankar; vissa förvirrande och vissa upplysande.
Vi söker alla vår uppgift och mening här på jorden för att göra livet meningsfullt. Men tänk om syftet här är just ATT LEVA. Meningen med livet är att leva. Alla är inte ämnade för att göra stora ting, uträtta underverk eller bli presidenter. Majoriteten av oss är gjorda för ett vanligt liv. Men oavsett är meningen ATT LEVA!
Vi har alla ett så underbart liv och kroppen och hjärtat pulserar av livskraft och överlevnadsvilja. Ingen kastar frivilligt in handduken utan de allra flesta önskar att få leva lite lite till för vår själ vår innersta gudomlighet vet att jordetiden är kort och underbar.
Närvaro av döden gör livet levande. Jordgubbarna smakar extra gott, familjen betyder extra mycket, livet är extra vackert. Smärtan gör kanske extra ont men glädjen är extra uppfyllande.
Man behöver inte ha en sjukdom och sina dagar räknade för att leva i närvaro av döden. För vi lever alla i närvaro av döden. Livet här är inte evigt. Att vara medveten om sin dödlighet är en gåva, inte en rädsla eller en ångest tanke. Döden är en förlängning av själva livet.
Och är det något som står skrivet i stjärnorna när vi föds är att vi också en dag ska dö. Och när vi dör, vill vi dö inte veta att vi levt varje dag medveten om dödens närvaro och därför levt livet så levande det kan bli.
Vi söker alla vår uppgift och mening här på jorden för att göra livet meningsfullt. Men tänk om syftet här är just ATT LEVA. Meningen med livet är att leva. Alla är inte ämnade för att göra stora ting, uträtta underverk eller bli presidenter. Majoriteten av oss är gjorda för ett vanligt liv. Men oavsett är meningen ATT LEVA!
Vi har alla ett så underbart liv och kroppen och hjärtat pulserar av livskraft och överlevnadsvilja. Ingen kastar frivilligt in handduken utan de allra flesta önskar att få leva lite lite till för vår själ vår innersta gudomlighet vet att jordetiden är kort och underbar.
Närvaro av döden gör livet levande. Jordgubbarna smakar extra gott, familjen betyder extra mycket, livet är extra vackert. Smärtan gör kanske extra ont men glädjen är extra uppfyllande.
Man behöver inte ha en sjukdom och sina dagar räknade för att leva i närvaro av döden. För vi lever alla i närvaro av döden. Livet här är inte evigt. Att vara medveten om sin dödlighet är en gåva, inte en rädsla eller en ångest tanke. Döden är en förlängning av själva livet.
Och är det något som står skrivet i stjärnorna när vi föds är att vi också en dag ska dö. Och när vi dör, vill vi dö inte veta att vi levt varje dag medveten om dödens närvaro och därför levt livet så levande det kan bli.
onsdag 27 maj 2009
Tankar kring att vara kvinna
Att vara kvinna innebär så många aspekter att det är lika svårt att beskriva som regnbågens färger.
Vi fostras till att ta hand om andra, vara uppoffrande, ta hand om barn och man och hus och djur, sätta oss själv sist och ve den kvinna som tar sina egna behov framför andras. Att vara kvinna innebär ofta att man kan känna ett dåligt samvete och en otillräcklighet. Vi hinner inte allt, vi kan inte vara överallt och i slutändan kan vi inte vara alla till lags. Och vi plågas av det. Otillräckligheten gnager inom oss. Vi önskar att dygnet hade fler timmar. Vi önskar att vi bara orkade lite till. Och i slutet på dagen stupar vi i säng, trötta, uttröttade och slutkörda.
Vi måste börja ta hand om oss själva. Vi måste ge oss själva egen tid, för det är där vi växer som människor och får det andrum som alla behöver. Vi behöver börja våga sätta ned foten och be om hjälp eller helt enkelt bara säga nej till vissa saker. Vi måste stå upp för oss själva utan att det dåliga samvetet skall drabba oss. Vi har samma rätt till att kräva och bara vara som alla andra. Vi behöver också ta hand om oss själva lika bra som vi tar hand om andra. Varför är det så svårt?
Jo det är svårt eftersom vi fostras till att inte se vårt egna värde. Vårt egna värde, vår egen själ.
Så till alla kvinnor: Var er själva, kräv plats och skrota det dåliga samvetet.
Vi fostras till att ta hand om andra, vara uppoffrande, ta hand om barn och man och hus och djur, sätta oss själv sist och ve den kvinna som tar sina egna behov framför andras. Att vara kvinna innebär ofta att man kan känna ett dåligt samvete och en otillräcklighet. Vi hinner inte allt, vi kan inte vara överallt och i slutändan kan vi inte vara alla till lags. Och vi plågas av det. Otillräckligheten gnager inom oss. Vi önskar att dygnet hade fler timmar. Vi önskar att vi bara orkade lite till. Och i slutet på dagen stupar vi i säng, trötta, uttröttade och slutkörda.
Vi måste börja ta hand om oss själva. Vi måste ge oss själva egen tid, för det är där vi växer som människor och får det andrum som alla behöver. Vi behöver börja våga sätta ned foten och be om hjälp eller helt enkelt bara säga nej till vissa saker. Vi måste stå upp för oss själva utan att det dåliga samvetet skall drabba oss. Vi har samma rätt till att kräva och bara vara som alla andra. Vi behöver också ta hand om oss själva lika bra som vi tar hand om andra. Varför är det så svårt?
Jo det är svårt eftersom vi fostras till att inte se vårt egna värde. Vårt egna värde, vår egen själ.
Så till alla kvinnor: Var er själva, kräv plats och skrota det dåliga samvetet.
måndag 25 maj 2009
LEV
Lev livet till fullo, som att varje dag är den sista.
Stanna och lukta på blommorna och låt den där bussen du måste hinna med åka förbi.
Stanna och andas djupa andetag.
Varje dag är NU och din egen evighet. Lev i evigheten i stället för i planer om framtid eller tankar om dåtid.
Lev NU och se det vackra i livet.
Lev NU och se och upplev allt det som finns omkring dig, oavsett om det är vackert eller bara hushållssysslor.
Lev NU och VAR det mest fantastiska du kan vara nämligen DU!
Stanna och lukta på blommorna och låt den där bussen du måste hinna med åka förbi.
Stanna och andas djupa andetag.
Varje dag är NU och din egen evighet. Lev i evigheten i stället för i planer om framtid eller tankar om dåtid.
Lev NU och se det vackra i livet.
Lev NU och se och upplev allt det som finns omkring dig, oavsett om det är vackert eller bara hushållssysslor.
Lev NU och VAR det mest fantastiska du kan vara nämligen DU!
söndag 24 maj 2009
Lyckan?
Våra handlingar visar vem vi är och vad vi egentligen gör mot oss själva och mot andra. Med våra handlingar kan vi visa kärlek och även fördöma.
För vad betyder ord utan handling? Ord utan handling är som att äta utan att kunna känna smak utav det man äter.
Med ord kan vi styra människor, vi kan förblinda dem och vinna och förlora dem. Men bara genom handling kan vårt sanna syfte synas. Vi kan inte dölja vår sanna natur, våra sanna tankar och känslor i våra handlingar för där lyser vår själ igenom med stor kraft. Vi kan bemästra våra ord men vi kan inte helt bemästra handlingen. I handlingen som stödjer ordet vi uttalat finns sanningen.
Att våra handlingar är viktiga vet vi alla men trots det kan det vara så svårt att ibland handla sant och riktigt. Varje gång vi går emot vår hjärtats rösts år vi ett frö av missnöje inom oss. Livet kan helt plötsligt kännas orättvist och vi går runt och är på dåligt humör utan att veta varför. Det är för att vi varit falska mot oss själva och det gudomliga inom oss försöker att få oss att vakna till liv och se vad vi gjort mot oss själva. Våra hjärtan vill sjunga inte gråta. Vi vill vara lyckliga men lyckan kan vara svår att välja. Vi har en bild av hur lyckan ser ut. Om vi har tillräckligt med pengar, bättre hus, bättre relation eller bättre jobb då skulle lyckan stå vid dörren och vilja komma in. Vi glömmer att vi är ansvariga för vår lycka. Att vara lycklig är att leva här och nu och uppskatta livet just nu. Att vara lycklig innebär också att ha sorg, att bli ledsen, att bli arg. Att leva nu i alla de känslor som det innebär är att vara lycklig och det är där som tacksamheten föds. Tacksamheten över livet och kärleken och allt det vackra som finns runt omkring oss. När vi slutar jäkta genom livet och bara i stället går och upplever det som finns runt omkring då finner vi lyckan. Lyckan som är en smygande känsla som sakta uppfyller oss. Alla handlingar som är upplevda helhjärtat förvandlas till tacksamhet och då också lycka.
Lycka och tacksamhet går hand i hand. Genom tacksamheten blir vi uppmärksammade på att lyckan faktiskt finns mycket närmare än vi tror och inte har någon särskild klädnad.
Klä inte er lycka i en särskild klädnad utan låt den fritt få komma fram till er i den form som den är i just NU!!!!!!
För vad betyder ord utan handling? Ord utan handling är som att äta utan att kunna känna smak utav det man äter.
Med ord kan vi styra människor, vi kan förblinda dem och vinna och förlora dem. Men bara genom handling kan vårt sanna syfte synas. Vi kan inte dölja vår sanna natur, våra sanna tankar och känslor i våra handlingar för där lyser vår själ igenom med stor kraft. Vi kan bemästra våra ord men vi kan inte helt bemästra handlingen. I handlingen som stödjer ordet vi uttalat finns sanningen.
Att våra handlingar är viktiga vet vi alla men trots det kan det vara så svårt att ibland handla sant och riktigt. Varje gång vi går emot vår hjärtats rösts år vi ett frö av missnöje inom oss. Livet kan helt plötsligt kännas orättvist och vi går runt och är på dåligt humör utan att veta varför. Det är för att vi varit falska mot oss själva och det gudomliga inom oss försöker att få oss att vakna till liv och se vad vi gjort mot oss själva. Våra hjärtan vill sjunga inte gråta. Vi vill vara lyckliga men lyckan kan vara svår att välja. Vi har en bild av hur lyckan ser ut. Om vi har tillräckligt med pengar, bättre hus, bättre relation eller bättre jobb då skulle lyckan stå vid dörren och vilja komma in. Vi glömmer att vi är ansvariga för vår lycka. Att vara lycklig är att leva här och nu och uppskatta livet just nu. Att vara lycklig innebär också att ha sorg, att bli ledsen, att bli arg. Att leva nu i alla de känslor som det innebär är att vara lycklig och det är där som tacksamheten föds. Tacksamheten över livet och kärleken och allt det vackra som finns runt omkring oss. När vi slutar jäkta genom livet och bara i stället går och upplever det som finns runt omkring då finner vi lyckan. Lyckan som är en smygande känsla som sakta uppfyller oss. Alla handlingar som är upplevda helhjärtat förvandlas till tacksamhet och då också lycka.
Lycka och tacksamhet går hand i hand. Genom tacksamheten blir vi uppmärksammade på att lyckan faktiskt finns mycket närmare än vi tror och inte har någon särskild klädnad.
Klä inte er lycka i en särskild klädnad utan låt den fritt få komma fram till er i den form som den är i just NU!!!!!!
torsdag 7 maj 2009
Rädslan för vår sanna potential
När vi föds på jorden föds vi med en djup tillit till andevärlden eftersom vi just lämnade den världen. Vi föds med en självmedvetenhet och en självförståelse och en stor portion av kärlek till oss själva. Vi tror på vår potential och vet vår livsväg. Ju mer barnet växer desto längre ifrån denna kärna kommer barnet. Få är de som lyckas behålla kontakten och tilliten med sitt inre genom livet. Ofta är det något som vi återuppväcker som vuxna för att vi saknar en grund, en kontakt med vårt hjärta och vår själ.
Vad hände? Hur gick vi från barn med tillit till förvirrade vuxna? Jordens energi är gjord för att vi ska glömma. Det krävs sanning och kärlek för att förhålla sig öppen i sitt inre. Vi snurrar in i materians värld och värde och tror under en period att det är där lyckan ligger.
Barnet betraktar med stora ögon sina föräldrar och anammar detta, anammar att materian är viktig. Föräldrar älskar sina barn och vill dem väl men många har blivit blinda för livets sanna värde. När de som äldre kommer till insikt brukar de försöka förmedla detta budskap till barnet: var lycklig det är viktigt, pengar är inte allt. Ibland är det för sent, ibland inte.
Varför? det finns en rädsla för vår sanna potential, vår underbara skaparkraft. Vi är rädda för vår sanna natur. Vi är rädda att vi inte ska lyckas, vi är rädda att tro för mycket om oss själva, så vi grumlar ljuset inom oss, gör det mindre skrämmande. Genom att grusa det lite gör vi det mer hanterbart. Vi diminuerar oss själva; jag kan inte det, jag är en sockerpundare, jag kan inte måla, jag vill men kan inte, jag får aldrig det där jobbet. Sakta sakta döljer vi ljuste med grus.
Men det är dax att skaka av sig gruset, att låta vårt ljus komma fram likt solen spricker fram på en molnig himmel. Det underbara ljuset som fyller oss alla, vår sanna potential. Vår grund och vår beståndsdel. Låt ditt ljus leda dig och du kommer att locka fram andras ljus. Du kommer att lysa och se hur andra lyser......
Vad hände? Hur gick vi från barn med tillit till förvirrade vuxna? Jordens energi är gjord för att vi ska glömma. Det krävs sanning och kärlek för att förhålla sig öppen i sitt inre. Vi snurrar in i materians värld och värde och tror under en period att det är där lyckan ligger.
Barnet betraktar med stora ögon sina föräldrar och anammar detta, anammar att materian är viktig. Föräldrar älskar sina barn och vill dem väl men många har blivit blinda för livets sanna värde. När de som äldre kommer till insikt brukar de försöka förmedla detta budskap till barnet: var lycklig det är viktigt, pengar är inte allt. Ibland är det för sent, ibland inte.
Varför? det finns en rädsla för vår sanna potential, vår underbara skaparkraft. Vi är rädda för vår sanna natur. Vi är rädda att vi inte ska lyckas, vi är rädda att tro för mycket om oss själva, så vi grumlar ljuset inom oss, gör det mindre skrämmande. Genom att grusa det lite gör vi det mer hanterbart. Vi diminuerar oss själva; jag kan inte det, jag är en sockerpundare, jag kan inte måla, jag vill men kan inte, jag får aldrig det där jobbet. Sakta sakta döljer vi ljuste med grus.
Men det är dax att skaka av sig gruset, att låta vårt ljus komma fram likt solen spricker fram på en molnig himmel. Det underbara ljuset som fyller oss alla, vår sanna potential. Vår grund och vår beståndsdel. Låt ditt ljus leda dig och du kommer att locka fram andras ljus. Du kommer att lysa och se hur andra lyser......
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
